Vardagliga kriser.

"That mini heart attack you get when you miss a step on the stairs"

Får ni också det, en hjärtattack när ni missar ett trappsteg? Man går och är alldelses lycklig och ovetande om vad som kommer hända och så helt plötsligt känner man hur man faller och med hela sitt liv försöker man hitta räcket att klamra sig fast vid så att man inte dör (för det tror man ju att man kommer göra). Sen när maninser vad som hänt så känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstet på en..




Vardagliga kriser.

"I hate when I'm looking for something but I can't find it, then it suddenly appears when I don't need it anymore."

Min fråga är, varför är det alltid så? Eller i alla fall väldigt ofta. Jag kan till exempel vara ett hundra procent säker på var jag lagt min borste. När jag sedan ska ha den, så är den självklart inte där. Jag letar, letar och letar men hittar den inte någonstans. Från början så letar jag självklart på dom ställena där det skulle vara uppenbart att jag kunnat lagt den, sedan börjar jag till och med leta på ställen som under tv:n där jag vet att den inte är, men ändå måste jag kolla. Tillslut ger jag upp och några veckor senare när jag letar efter något annat, då dyker den jäkla borsten upp när jag ersatt den med en annan och inte behöver den längre!

Vardagliga kriser.

"I tend to say "I don't know" when I'm just too lazy to think".

Detta gör jag faktiskt relativt ofta. Eller ja, väldigt ofta när någon frågar mig något som gäller matte i alla fall. För det första så hatar jag matte, och för det andra så suger jag på huvudräkning. Så får jag t.ex. frågan "vad är 67 delat på 49?" Då försöker jag inte ens räkna ut vad det blir, utan svarar bara kort och gott "jag vet inte"..


Störigt.


Hatar när detta händer..

Vardagliga kriser.

"No, 67 boys did not "like" your picture because you're pretty, they liked it because your boobs are hanging out."

Jag tycker att detta är hemskt. Så många tjejer man ser på t.ex. Facebook som lägger ut bilder där man ser i stort sett allt. Jag förstår inte hur man kan känna sig bekväm i detta, det är väl personligt att lägga ut sådana bilder man framför allt, hur ser dom här tjejerna på sig själv egentligen? Sen finns det ju dom som viker ut sig i tidningar och så, men det tycker jag är en annan femma. Men jag försår inte att man kan känna att man behöver göra detta för att få bekräftelse (eller vad det nu kan vara?), det är ju helt fel sorts av bekräftelse och uppmärksamhet dom får som drar till sig helt fel sort av människor. Det är antagligen inte ens den sortens bekräftelse dom är ute efter egentligen..




Skulle aldrig lägga ut en bild på mig själv på detta vis, förstår det inte..




Vardagliga kriser.

"When you don't know what to reply to someone, you ask your best friend what to reply."

Så har det verkligen varit en miljon gånger för mig. Om jag kanske ska svara på något viktigt sms eller mejl eller ja vad som helst, kanske om jag inte vet vad jag ska svara på ett telefonsamtal (som jag inte själv måste svara på) så frågar jag alltid en av mina närmsta vänner. Dom verkar ha så mycket bättre koll på vad jag ska svara än vad jag själv har, haha. Varför är det så egentligen?


Vardagliga kriser.

"That terrifying moment when you have to pee really bad and you can't unbutton your pants"

Får man inte helt ärligt talat ett mindre nervsammanbrott då? Eller det kanske bara är mig detta händer.. Men jag kan stå där framför toaletten och böja mig som en ostbåge för att jag är så fruktansvärt kissnödig men självklart så går den jäkla knappen inte att knäppa upp hur mycket jag än försöker, panik! Än så länge så har det som tur är alltid löst sig innan det varit för sent..


Kissnödig Josefine

RSS 2.0