Thinking.

Rätt mycket av mina tankar har gått åt att fundera kring en sak. Jag har försökt vänta ut det under en lång tid, vänta på att det skulle bli enkelt igen. Det har funnits berg och dalar men det har jag bara sett som hinder på vägen.
Men på något sätt så har det sjunkit in nu när jag fått det rakt framför mig. Det är antagligen inte meningen, fast jag alltid trott att det skulle vara en viktig pusselbit i mitt liv. Det känns konstigt men samtidigt är det som en lättnad, för det går inte att kämpa för något som inte är meningen. Att ha det speciellt men inte det speciella.
Det kanske bara har varit en slags inbillning under en lång tid och nu kan det vara dags att satsa på annat håll? Absolut inte ge upp, för det kommer nog alltid att finnas. Men inte som det en gång varit, för man ska inte behöva kämpa. För det ska komma naturligt, och det gör det inte längre.



Josefine

En kvinnas kropp.

Jag är en tjej som känner att jag är 100 % heterosexuell och som attraheras av det motsatta könet (men jag har absolut ingenting emot homosexuella, bisexuella, transsexuella osv.). Och därmed attraheras jag av den manliga kroppen men jag måste säga att jag tycker att en kvinnas kropp kan vara otroligt vacker. Det är inte så att jag blir tänd på en kvinnas kropp, men jag tycker att den kan vara otroligt, ja just vacker.

Nadine lånade min mobil idag och då fick jag frågan "varför har du en naken tjej som bakgrund?" Mitt svar var att jag tycker att tjejen på bilden (Katie Jordan Price) är väldigt snygg.


Min bakgrund


En annan vacker bild


En till


Ännu en


Vad är det som händer?



Det känns som att mitt Malmö håller på att tina bort..

Girls & Boys.

Jag har ju skrivit om detta ämne innan, men då skrev jag och ifrågasatte ifall killar och tjejer kunde vara endast kompisar (http://josefinelundstrom.blogg.se/2011/december/kan-tjejer-killar-vara-vanner.html).

Imorse när jag vaknade så fick jag en liten fundering. När jag och Jesper sover tillsammans så händer det ofta att vi berättar vad vi drömt om under natten på morgonen när vi vaknar. Det fick mig att fundera ännu mer kring att tjejer och killar är olika. Jag kan drömma väldigt konstiga och knäppa drömmar ibland, men många gånger handlar dom faktiskt om kärlek på något vis. När Jesper berättade om den dröm han drömt inatt (handlade om krig och att han klarade sig undan massa pistolskott osv.) så kom jag på att han i en stor procentdel drömmer om sådant, krig och slagsmål, medan jag ofta drömmer om kärlek på något vis. Nu drar jag ju dock alla över en kant (vilket man inte ska) men detta kanske är ännu ett tecken på att tjejer och killar faktiskt är olika?


Kan tjejer & killar vara vänner?

Det är en bra fråga tycker jag. Det är rätt intressant att i videon nedan så säger alla tjejer ja, medan killarna svarar nej eftersom dom säger att dom till slut får känslor för tjejen (dom som gjort filmen kan ju dock klippa och klista lite med materialet dom filmat). Tjejerna får sedan frågan om dom tror att killen dom endast är vän med har känslor för henne, eller ifall dom tror att killkompisen hade velat ligga med henne, tjejerna funderar och svarar sedan ja på det med. Då fungerar det alltså inte?

Jag personligen måste nog hålla med om att det oftast inte fungerar. Men visst kan man ha tjej/killkompisar som man endast är vänner med och som man kan umgås med som bara vänner, så länge som man inte kommer varandra speciellt nära. Jag tror inte att det fungerar bra om en kille och tjej umgås så nära som bästa vänner gör (som två tjejer och två killar kan) för då blir nog känslor inlanda från minst den ena personen tillslut. För ens pojkvän är ju som en bästa vän, men med "kärlekskänslor" inblandade. För mig är det i alla fall så att när jag kan umgås med en kille så pass intimt att jag kan vara mig själv fullt ut, det är då jag känner att det är "pojkvänsmaterial" för det är inte många man kan göra det med, det är då  känslorna kommer.

I väldigt, väldigt många filmer är det ju faktiskt så att en kille och tjej är bästa vänner. Den ena är dock kär i den andra i hemlighet medan den andre är kär i t.ex. en elak person. I slutet inser personen att den sanna kärleken hela tiden har funnits i bästa vännen..


Knopp.

Ibland känner jag mig som på bilden, som en halvöppen blomknopp (skumt det låter). Jag kan vara mig själv till ett hundra procent med Jesper till exempel, men honom mår jag bra för jag kan vara precis så som jag är. Det finns vänner som jag mår bra av på detta sätt också så klart, som betyder så ofantligt mycket för mig, men det är vänner som bor en bit bort som inte är en del av min vardag längre. När jag gick i gymnasiet så träffade jag Nadine varje dag som ett exempel, då var hon en del av min vardag, en del av mig och jag kände att jag var mig själv, hade kul och utvecklades varje dag med henne. Nu är det inte så och det har inte varit så på ett tag (eftersom jag inte hade någon i 3an på gymnasiet som jag verkligen klickade med) och det är trist, det känns liksom inte som jag kan "sprida ut mina vingar"och bara vara, förstår ni? I skolan så umgicks man liksom hela dagarna och upplevde allt tillsammans, allt från dumma småsaker till stora händelser. Nu är det mest dom stora händelserna man delar eftersom det inte går att berätta precis allt som händer (ofc). Detta låter skit flummigt märker jag..


Jag?

Josefine funderar.

Jag tycker att var och en bestämmer helt själv hur man vill att ens kropp ska se ut, så länge man själv är nöjd med den och så länge det inte är ohälsosamt (vare sig det handlar om övervikt eller undervikt). Det är så mycket hysterier om "den rätta kroppen". Jag läser själv Alexandra Nilssons blogg och där tycker jag att man kan se ett strålande exempel, inte på henne utan på läsarna! Alexandra själv föredrar att vara väldigt smal, då klagar folk på det. Men när hon var lite mulligare, då var hon fet. Hon la även ut en bild på en läsare här om dagen, läsaren var helt normalbyggd men fick en himla massa kommenterar om att hon var smällfet. Vad håller folk på med? Finns det något som heter lagom egentligen? Kan man ens ha "den rätta kroppen"?
Jag tror inte det, jag tror att folk alltid hittar fel på alla andra. Hur man än väljer att ens kropp ska se ut och detta är så jäkla drygt! Är du inte nöjd med din kropp, gör något åt det! Tycker du att det är något fel på någon annans kropp, håll då det för dig själv!


Det här är en man som gick från vältränad till överviktig på ett halvår &
dokummenterade detta. Stor skillnad?


Förstår mig inte på människor.



Förresten
, jag såg ett program igår där den handlade om en udda familj i USA. Det handlade om två från början biologiskt sätt tjejer som kände att de "hamnat i fel kropp", de ville alltså vara män och inte kvinnor. De började då ta manliga hormoner osv. Men sedan fanns det ett litet kruks på vägen, för att de skulle få gifta sig var en av dem tvungen att fortfarande vara kvinna "på papper", så endast en av dom kunde göra om sitt kön till ett manligt. I och med detta så kunde fortfarande den ena pappan få barn, och det fick han.

Men nu till min fundering. I programmet så intervjuade man olika människor och vad de tyckte om deras sätt att leva och många av svaren var att de tyckte att det var fel, gud skapade inte människan för detta osv. Deras barn blev reglerade från skolan trots att skolan stod för att de var emot diskriminering, frågan är vad barnen har att göra med deras föräldrars läggning, varför skulle barnens skolgång bli påverkat av det?
Jag bara tycker att människor är så jäkla trångsynta ibland, vadfan har människor att göra med andra människors förhållande? Herregud, det påverkar väl inte dig om din granne är homosexuell? Låt människor finna lycka på sitt sätt, alla är vi olika.


Familjen

Tummen ner för Malmö?



Jag älskar Malmö
, har bott här i hela mitt liv. Men på senaste så har jag börjat tröttna på "mitt liv" här om man kan säga så. Inte på mina vänner, min pojkvän eller familj men själva livet här helt enkelt. Sen är det så att många av mina vänner bor inte ens i Malmö så på den fronten hade det inte gjort så mycket om jag hade flyttat.
Men ja, jag vet inte. Allt har blivit så himla nedstämt här. Förstår ni då? Det känns som att man kan allt ut och in men samtidigt så går ingenting framåt? Det står still.

Jag la ut en status på facebook precis där jag delade med mig av denna tanken, och det är en hel del som verkar hålla med. Har min misstanke till varför men vill inte dela med mig om den tanken här. Men det hade varit så skönt att bara flytta, få en ny omgivning och nya upplevelser. Gå framåt i livet, utvecklas.

Cancer, ett ord jag hatar.


Kvällen igår.

Så, nu ska jag berätta hur allt blev igår, det blev ju inte alls som vi hade tänkt oss.

Jacquline kom hit vid 19-tiden och då satt vi och snackade lite. Vi hade bestämt att vi skulle träffa en gammal klasskompis till mig på malmöfestivalen vid nio. Så vid åtta drog vi dit för att äta (det blev älgkebab). När klockan väl närmade sig nio så drog vi upp till stortorget för att se på September en liten stund. Då fucka min mobil ur (överbelastning) så vi kunde inte få tag på klasskompisen.
Vi gick tillbaka till Gustav och då fungerade den igen, men då hade dom stuckit.. I stort sett alla andra vi hörde av oss till skulle jobba idag, så efter många (MÅNGA) om och men så började vi gå hemåt igen.

På vägen hem stötte vi på min kusin, hennes pojkvän och deras kompisar (vilket var skönt så vi fick följe hem). Dom hade festat hela kvällen. Det blev lite komplikationer på vägen hem sen, haha. Det körde förbi en bil som tutade på min pojkväns kille och räckte fingret till honom och sen körde dom förbi likadant en gång till. Då sträckte Lasse (hennes kille) upp händerna i luften för att han inte förstår vad dom ville. Då tvärnitade dom och det hoppade ut en fet gubbe och en superkort blond kille (dom var polska) och skulle börja bråka. Jag såg verkligen framför mig att det skulle gå illa men helt plötsligt ville gubben bli BFF:s med Lasse så dom skiljdes åt i en kram, haha.

Väl hemma (vid tvåtiden) kom sedan Niklas (Jacqulines kille) och hämtade henne hela vägen från Simrishamn och jag sov gott bredvid min lilla vovve.

Det blev alltså verkligen inte som vi hade planerat det.



Såhär såg jag ut igår

Tre bilder till från i Fredags!

Här kommer tre bilder som Erika trog med sin kamera.


Erika & jag


Jag..


Jag igen, haha


Gårdagen.

Det blev en riktigt rolig kväll igår, som förväntat! Efter att jag hade varit och lämnat mammas kofta i 60-talstältet så begav jag mig till Erika som hade satt sig på Victors. Som tur var så var vakterna snälla och släppte in mig fast klockan hade hunnit bli lite över 21.
På Victors satt vi i ca 2 timmar skulle jag tippa och sen begav vi oss till båten. Det var lagom mycket folk, bra musik och bra stämning!
Vid halv tre tiden begav vi oss från båten och jag var tvungen att äta eftersom jag bara hade ätit frukost. Så det blev ett dubblecheesburgermeal på Burger King, med dippa såklart! Sedan fick vi skjuts hem till Erika men jag var väldigt trött så jag lämnade dom andra där och begav mig hem.


Erika på Victors


Erika & jag på Victors


Erika på båten


Jag på båten, ser lite halvskum ut..


Jag på dansgolvet

Hemma igen efter en trevlig kväll.

Det blev en trevlig kväll i veberöd, god dricka (som vi snällt blev bjudna på) och roligt snack. Kvällen avslutades dock med ett rejs på vägen hem, eftersom det blev lite bråk mellan ett par. Men så är kärleken, ibland kommer man inte överrens.

Men i vilket fall som helst så blev det en bra kväll.



Johan & tyvärr så kommer jag inte på namnet :(



Jag, Nadine & Johan



Nadine & Johan

RSS 2.0