Svartsjuka.



Bara ordet tycker jag känns jobbigt när man hör det. Att vara svartsjuk är ett svårt ämne, i alla fall för mig, och säkert för dom allra flesta. Man vill inte erkänna att man är svartsjuk, det ligger en negativ klang över det, fast än att det är helt normalt. Alla är svartsjuka någon gång..

Enligt wikipedia är svartsjuka följande; "Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten uppstått."
Jag tycker faktiskt att detta är en väldigt bra förklaring, i alla fall om jag jämför med hur jag personlig tolkar ordet.

Om det har med barndomsminnen att göra däremot, det har jag inte den blekaste aning om. Det är det mycket möjligt att det har. Men för mig handlar det först och främst om att man är rädd för att bli "övergiven". Man kanske är rädd att ens pojk/flickvän ska lämna en när hon/han pratar med sitt ex som ett exempel. Man är rädd för att bli ensam och stå ensam kvar med känslor som man inte längre kan lägga på den person dom är menade för.

Att bli svartsjuk är faktiskt något som händer mig mycket ofta, men det är något som jag absolut inte vill visa. 9 av 10 gånger så lyckas jag låtsas som ingenting, men det är för att jag själv vet att det bara är löjligt. Men man kan ju inte styra hur man känner? När jag blir svartsjuk så försöker jag tänka mig in i den andre personens tankar. Är det värt att lägga ner tid på att vara svartsjuk när jag själv egentligen inte hade tyckt att det var något konstigt om det var jag som var i den andre personens skor. Oftast så är det bara en skitsak det handlar om.

Men som wikipedia säger, så tror jag helt klart att det handlar om att man betraktar sig som förlorare innan konfliktens ens uppstått. Man bara antar att ens pojkvän vill sätta på tjejen han pratar med för att hon är snygg, men så är det sannolikligen inte (och bara för att han skulle villja det så är det väldigt liten chans att han verkligen gör det också, haha).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0