Thinking.

Rätt mycket av mina tankar har gått åt att fundera kring en sak. Jag har försökt vänta ut det under en lång tid, vänta på att det skulle bli enkelt igen. Det har funnits berg och dalar men det har jag bara sett som hinder på vägen.
Men på något sätt så har det sjunkit in nu när jag fått det rakt framför mig. Det är antagligen inte meningen, fast jag alltid trott att det skulle vara en viktig pusselbit i mitt liv. Det känns konstigt men samtidigt är det som en lättnad, för det går inte att kämpa för något som inte är meningen. Att ha det speciellt men inte det speciella.
Det kanske bara har varit en slags inbillning under en lång tid och nu kan det vara dags att satsa på annat håll? Absolut inte ge upp, för det kommer nog alltid att finnas. Men inte som det en gång varit, för man ska inte behöva kämpa. För det ska komma naturligt, och det gör det inte längre.



Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0